Masthead header

Fredag

Alla barn är så upptagna med sitt, men den här damen, snart 11 år, har i alla fall liiite tid med sina gamla föräldrar. Och det är dom glada och tacksamma för!

Annars är livet som att leva med tre tonåringar just nu; antingen bryr man sig för lite, eller så bryr man sig för mycket. Helt plötsligt ombeds man inte bry sig alls. Och tycker mamman och pappan en sak, så kan man ge sig den på att alla tre plötsligt håller varandra om ryggen och tycker tvärtom, allihop! Inte konstigt att jag blev tvungen att färga över lite grå hårstrån idag…

September månad, en vecka kvar, men jag kan nog lugnt säga att denna månad påskyndat dom gråa hårstråna. Så här i efterhand har det varit värt det, för ikväll är jag så glad, så glad!

Fin fredag till dig!

Till toppenKontaktDela på facebook

Tisdag

Jag lyssnar på Kristina Ohlssons Syndafloder i högtalaren och i lurarna. Så enormt avkopplande, som att vara ett litet barn och få lyssna på en saga.

I trädgården plockar jag av lite nya, mogna björnbär från busken vid husknuten. En del hamnar i frysen, andra direkt i en skål med en skopa glass. Smak av sensommar, med en touch av höst i.
De senaste veckornas stress och trötthet peakar denna vecka, i både kropp och själ. Men sakta faller fler och fler bitar på plats, snart är det slut på fjärilsvingar i bröstet och jag kan andas nerifrån magen igen.

 

Och jag tänker, har du inget snällt att säga, var hellre tyst. Idag vill jag bara höra mjuka ord.

Till toppenKontaktDela på facebook

Life lately

Lördag morgon. Te, granola och en ljudbok i högtalaren. Stillhet och kraftinsamling innan jag veckohandlade, städade hela huset och åkte på fotbollsmatch.
Tweenie och Tonåring åt fredagens pizzarester till frukost. Detta är veckan då jag bara stoppat i mina barn halvfabrikat… ”Vi slog vad om i skolan att vi skulle få pizza! Pappa är bortrest och mamma hatar att laga mat!” Bra, då kom det till allmänhetens kännedom. Om någon nu inte visste.
I veckan var jag nagelmodell och fick nya, fina, blå naglar. Tycker om mycket färg på nailsen 😉
När storasyrran möblerat om sitt rum (igen!) är det ju där man vill hänga!
Mobilgenerationen. Chatta, snappa, chatta… Får man ett sms måste det vara någon av föräldrarna, för INGEN annan använder så gammalmodig kommunikation! Så gammalmodig att man knappt ids svara! (Fast om föräldrarna inte varar direkt, då jäklar, då spammas det tjugo frågetecken ”VARFÖR SVARAR DU INTE???” Sorry, kanske JOBBAR!)
På söndagen var det brunchens dag. Det firade vid med att fira mormors födelsedag med brunch (!) på Kitchen and Table. Sedan rullade vi proppmätta ut för lite shopping på stan. Vad roligt det är att ha tre stora barn och göra sådana här saker! Dom är som kompisar, som provar, testar och tipsar varandra och ger smakråd. Njöt varenda sekund!
Mormor hade kokat marmelad på gröna tomater och lagt in jalapenos till oss! Tack och bock!

Nu väntar vi hem Maken aka Storfiskaren som lär ha någon bäckröding med sig hem efter helgens fiskeresa!

Trevlig söndagskväll till dig som tittar in!

Till toppenKontaktDela på facebook

Septemberskörd

Han gick ut i skogen och kom hem någon timme senare, med lördagens skörd av Karl Johan. Kan säga att fredagens skörd av detsamma, var minst lika stor!
Jag plockade björnbär. Något björnbärsår, är det som sagt, inte. Jag fyllde botten av ett durkslag, men då sitter det ändå ganska många kvar på busken. Ljuvligt söta, var de i alla fall. Både att se på, och att smaka!

Fin söndagskväll till dig som tittar in här!

Frida G Svensson - så sjukt jäkla underbart och idylliskt det är när man kan plocka sin egen mat. <3

Till toppenKontaktDela på facebook

Hej helgen

Den här helgen blir vad den blir. Känner mig helt tömt på kraft i både knopp och kropp, igår gick jag och lade mig redan kl 20… väldigt tidigt för att vara jag! Maken, som inte helt otippat är ute och plockar svamp för andra dagen i rad, rekommenderar soffläge och seriemaraton. Han är så snäll, han! Tänker att jag borde följa hans råd, för det låter extremt avkopplande.

Men först ska jag plocka av de björnbär som äntligen har mognat. Det som såg ut att bli en ganska tunn skörd i år, verkar ändå leverera hyfsat (om än inte alls som förra året, då vi fyllde frysen!).

Det får bli en lördag i det osociala tecknet. Efter en riktigt asjobbig vecka, vill jag bara träffa min man och mina barn. Möjligtvis några övernattande kompisar, också. That´s it! Lagom många relationer att hantera.

Pendlingen förra veckan var ganska trevlig, 20 minuter i bilen med en ljudbok i högtalaren, det blev ju nästan mysigt. Den här veckan grävde dom upp E4:n och stängde av påfarten söderut, vilket ökade min restid med mer än det dubbla. Så även min puls. Ledsnade genast på pendlarlivet.

Idag är jag tacksam över:

Att jag aldrig behövde pendla när barnen var små. Stressen när jag sitter fast i bilköer, hatar det!

Att ha vardag med familjen. Känns som om jag sovit och plötsligt vaknat upp och bara vill ha vardag med mina nära.

Att det inte blir orkaner i vår del av världen. Som sämst dåligt väder, och då ska jag försöka att komma ihåg att inte gnälla så mycket!

Att jag har ett jobb, men allra mest över att jag har en utbildning som ger mig valmöjligheter och frihet att följa min magkänsla.

Att jag har tak över huvudet och en säng att sova i.

Vi är alla friska. Vi har alla varandra.

Dom vänner som via Messenger och Snapchat har burit mig genom den här veckan! Vad vore livet utan vänner?

Imorgon är det söndag. Jag är för osocial för en fotbollsmatch men tillräckligt social för en testund med en fin vän. Ibland får det vara bra så!

Till toppenKontaktDela på facebook

Weekend eating

På fredagen åt vi sushi. Den som inte ville ha det fick gå till pizzerian och köpa sig en pizza. Tre tonåringar valde det sista och hade pizza- och filmkväll i Tonåringens rum.

Två tonåringar övernattade medan Tweenie och Lillasyster valde att sova borta. På lördagsmorgonen var det i alla fall tre barn i huset, precis som vanligt. Dock var alla 14 år och bara ett var mitt eget.

Maken gick ut i skogen och letade svamp men kom hem via ICA, med kokta minihavskräftor åt mig, men minimalt med svamp. Så slängde han ihop en aioli och bjöd mig på lunch. Havskräftor är bland det bästa jag vet!
Jag överraskade alla med att baka en äppelkaka. Inte min vanliga med ”blanda-äppelklyftor-och-socker-och-kanel-i en-plastpåse-paj” och på med lite havregryn, eller smuldeg eller vad det nu brukar vara. NOPE.

Nu stekte jag äpplen med kanel och rörsocker, gjorde kaksmet i typ tre olika steg och rev ner mandelmassa. Sen var jag riktigt less, men då var kakan nästan klar. Sicken tur!

Nästa stora överraskning var att äppelkakan faktiskt var god, också! 🙂 Eller, inte bara god, jättegod!!! Faktiskt så god att jag känner att jag måste dela receptet här! (Jag tog det som fanns hemma och använde rårörsocker istället för strösocker, och hackade mandel istället för nötter).

Så fick Glosemeyers äta sig mätta ännu en helg! Går ingen nöd på oss, inte! 🙂

Till toppenKontaktDela på facebook

Det är som det är

Vi är inne i september och vädret skiftar mellan 20 grader och sol, till att regnet vräker ner från blytunga moln. Jag hoppas på en fin höst så jag kan ta med mig solenergin långt in i november, december.
Vardagen har rullat igång med skola och jobb. Skolfotograferingarna har avlöst varandra, varje morgon är det något barn som måste ockupera badrummet lite extra länge, för att fixa sig inför att bli förevigad med klasskamraterna.

I förskolan var det länge sedan vi slutade med fotograferingar, men i skolan lever det seglivat kvar. Nog för att de stora barnen klarar det på en helt annat sätt, och deras pedagoger inte behöver  försöka hjälpa fotografen att få dem att le eller skratta och utplåna alla spår av tårar och snor. Men nu handlar det väldigt mycket om utseende, istället. Som det i och för sig gör hela tiden. Kläderna, håret, sminket, finnarna… Allt måste bara vara rätt! Onödig stress även för våra ungdomar? I mina ögon hade en snabbt gruppfoto till skolkatalogen räckt fint!

Varje morgon har jag börjat med att sitta tjugo minuter i bilen, lyssnande på ljudbok. Samma sak på hemvägen. Det är en så himla skön stund, en riktigt avkopplande paus från allt annat. Lite sån där vardagslyx som faktiskt gör skillnad!

Och pauser har jag behövt den här veckan. Och även den här helgen, känner jag. Det är dags att tappa upp ett skumbad, öppna takfönstret, tända ljus och krypa ner och lyssna klart på Prio ett i lurarna!

Villa Ryttarängen - Ja denna utseendefixering, jag är själv i fällan. Vill se fin, snygg och fräsch ut. Ha coola kläder och passa in. Önskar att jag bara fick vara mig själv för en stund och att mina söner kunde tycka om sig själva så som de är. Visst är det skönt att varva ner i bilen på vägen hem. Jag lyssnade på Italienska för att lära mig ett tag. Nu blir det mest rixmorgonzoo. Skrattar och lyssnar på bra musik. Kraaam Pia

Till toppenKontaktDela på facebook

Into the woods

En förmiddag drog han ut mig i skogen för att leta kantareller. Han älskar skogen, jag är mera för öppna landskap. Men jag följer alltid med några turer på sensommaren och hösten, när luften är klar och temperaturen sval. Och då för att leta svamp.
I den här skogen kan du inte gå vilse” lovade han. Eeeeh, det vet väl han att den skogen finns inte? tänkte jag, innan jag gick vilse. Men han hittade mig, som tur var, sittandes på en stubbe.
Jag hade fått en låsning i axeln så där som jag får några gånger om året. Det innebar att jag inte kunde böja mig ner och plocka själv. Men jag pekade ut några riktigt fina sommarkantareller åt Maken, som snällt fick böja sig ner.

Värken i överkroppen hindrade dock inte benen från att promenera, eller mig från att fotografera. Men någon naturfotograf är jag inte. Tycker det är ganska tråkigt, för att vara ärlig. Jag vill gärna ha med en människa, mat eller inredning i mina bilder. Både de jag tar och de jag inspireras av. Med visst undantag.

Vildsvinen hade bökat upp nästan hela skogen (har aldrig sett något liknande, men går så sällan i skogen, heller) så det var en ganska mager kantarellskörd vi kom hem med.

En ekorre fick kanske sitt livs skratt när den slängde ner en kotte i huvudet på mig, och fick höra ett avgrundsvrål för att jag trodde att det var ett vildsvin. Dom brukar ju ramla ner från tallar… 😉

Maken slängde ihop en kantarellpizza på surdeg och med västerbottenost, till lunch. Den smakade himmelskt och var väl värd en förmiddag i skogen och ett vildsvin i huvudet!

Till toppenKontaktDela på facebook

Avsked

På fredagen tog jag avsked på riktigt, och avslutade arbetet på den förskola där jag nu arbetat i elva år. 11 år. Att det gått så lång tid gjorde det knappast lättare, och det är nog inte förrän nu, någon dag efteråt, som det riktigt sjunker in. Det känns.

Jag fick en så fin ljuslykta (Majas Cottage) från kommunen, som jag fyllde ut med rönnbär kring blockljuset.

Av mina kollegor fick jag ett halsband med fyrklöver i rosé. Det ska bringa tur.
Och av en av mina närmsta, ett stort fång blommor i precis de rätta färgerna.

Oj, vad det känns nu…

Till toppenKontaktDela på facebook

Till frukost, lunch och middag

 Jag äter ägg i alla dess former, (lös-)kokta, stekta, som äggröra eller råa. Mina barn tror att det där sista kommer ta kål på mig, men det har funkat bra i flera år. Knäcker gärna ner några råa ägg i min smoothie, för mättnad och protein.

I somras fick jag tips om att göra äggröra utan mjölkprodukter, vilket nu är enda sättet jag tillagar äggröra på. Så här gör man:

Äggröra utan mjölk eller grädde

Smält lite kokosfett i en kastrull.

Knäck i äggen och rör hela tiden, på låg värme. Krydda med lite svartpeppar och salt.

Blir lika krämig som med mjölk eller grädde, om än inte riktigt lika len i smaken.

 

På bilden åt jag äggröra till lunch, och avrundande med chokladproteinsmoothie på havremjölk och med banan. En favorit!

Till toppenKontaktDela på facebook