Masthead header

Smekmånaden är redan över

Vi har landat i den verkliga vardagen igen, och i och med det är den fluffiga smekmånaden efter semestern då ”det är skönt med rutiner igen!” definitivt över. Så. Över. Ge mig sovmorgnar och rosé varenda dag igen, tack!

Nu skriver vi listor, synkar föräldramötena som självklart ligger på samma kväll, samma tid, ser till att det finns matsäck hemma, alla äter middag olika tider på grund av träningar, det ska vara lagförsäljning, nya jympaskor behöver köpas in, läxornas tid är nu, och herreguuud, orkar inte. Lägger till en Make i Boston på det, så flippar jag fullständigt.

Men samtidigt som jag sliter mitt hår och den gråa utväxten, så kommer jag ihåg att jag minsann har ett frisörbesök nästan vecka! Undrar om jag inte ska boka in lite mera vardagslyx, som en ansiktsbehandling, också? Och banne mig, är jag inte värd lite nätshopping också? Jo. Så. Värd.

Hade nästan glömt hur lite shopping kan lyfta vilken trist och stressig vardag som helst.

Till toppenKontaktDela på facebook

Väldigt högt på önskelistan

Väldigt. väldigt högt upp på min önskelista just nu, står en Hövding!

När Tonåringen föll så illa och slog sitt huvud så att en veckas minne suddades ut, då lovade jag mina barn att aldrig cykla utan cykelhjälm. Och jag förväntar mig detsamma av dem, även om det knorras i de äldre leden ibland.

Och förvisso har jag nu både en ny cykel och en ny cykelhjälm. Men är man frusen om morgonen och måste knöla in en mössa under hjälmen, så är det bra bökigt. Och skitfult. (Och det är bara augsuti nu, och mössan är jättejättetunn). Men jag gör det, på grund av, ett löfte är ett löfte. Och Tonåringen höll på att skrämma livet ur oss när han plötsligt bara tappade minnet. Det glömmer jag aldrig.

Men en Hövding skulle lösa hela grejen. Bara en krage man sätter på sig och som löser ut vid fall. Säkrare och snyggare än en hjälm. Dyrare också.

Men kanske Tomten är snäll? Eller så kan jag fylla 40 igen? Eller så bara köper jag den?

Bild lånad här

Till toppenKontaktDela på facebook

Helgen

Jag inledde helgen med glass och blåbär och två fina vänner på fredagseftermiddagen. Snack och surr som om det var igår vi sågs, fast det inte alls var så.

Det slutade med att den ena erbjöd mig en soffa, och sedan var ommöbleringscirkusen igång på lördagen. En soffa upp, en soffa ner, en soffa till tippen. Mattor bytte plats och plötsligt måste hela huset städas, också. Vi var helt slut på lördagskvällen, men sååå nöjda. Ett nytt vardagsrum och ett nytt tv-rum, bara så där, helt oplanerat!

Idag är det söndag, och det är kvavt och konstigt varmt, fastän regnet hänger i luften. Vi startade dagen långsamt och har inte flyttat på en enda soffa idag. Istället har vi legat i dom och slappat.

På eftermiddagen drog fyra av fem iväg på Tonåringens fotbollsmatch, som blev rena målfesten! Såna avslut gillar vi!

Nu vankas det middag och kvällsté och sedan ska jag packa träningsväskan för att börja måndagen på allra bästa sätt, på gymmet!

Hem ljuva hem - Tack för senast! jaså det blev en soffa till. Tycker jag du gjorde helt rätt i. Själv sitter jag och beställer en vit quiltad pläd… Kraaam pia

Till toppenKontaktDela på facebook

Andas långsamt

På tisdagen förundras jag ännu över att stressen uteblir, att livsbalansen fortfarande upprätthålls och att det går att andas så här långsamt i  mitten av augusti.

Imorgon börjar de tre barnen skolan igen, på samma skola, för första gången någonsin. Det blir kanske det enda året, men det känns mysigt att ha dem alla tre runt hörnet från min arbetsplats. Den känslan är må hända inte särskilt ömsesidig, men desto starkare från mitt håll. Jag tycker om att ha de mina nära, även om Tonåringen drar ner persiennen i klassrummet när jag och kollegorna vinkar från vårt fönster (PRECIS mittemot hans förra klassrum).

Ikväll bokade jag av mitt träningspass eftersom det fanns starka önskemål om att få ha mamma hemma. Och här sitter jag nu, alldeles allena, med samtliga tre barn på träning eller hos kompisar. Ingen Make är hemma heller. Så kan det gå när man ska vara snäll. Känner att det är läge för lite seriemaraton…

Till toppenKontaktDela på facebook

Att börja måndagen bra

Efter en effektiv helg, fylld med ganska så många tråkiga sysslor, kände jag mig inte direkt tankad på energi inför arbetsveckan. Det var svårt att ladda batterierna inför det som ibland är terminens tuffaste och gråtigaste vecka, inskolningsveckan på en småbarnsavdelning.

Men jag har lärt mig att mycket sitter i huvudet också, så för att vända på det hela gav jag mig själv den bästa starten på måndagen.

Klockan 05:15 gick jag upp, klockan 05:45 cyklade jag till gymmet och när klockan var 07:00 hade jag kört ett svettigt pass Soma Move ihop med ett gäng morgonpigga motionärer. Att få börja dagen så, kan vara skillnaden på en bra och dålig dag. Älskart!
Nu är vi nyss hemkomna från stallet, matlådorna från Happy Food är tillbaka i familjen igen efter sommaruppehållet (hurra, hurra!!!) och vi väntar så småningom hem Tonåringen som varit på Grönan med kommunens övriga blivande 7:e klassare.

Inskolningarna flöt på så galant så vi får nypa oss i armen, och måndagen, den blev inte så tokig ändå. Rätt så strålande, faktiskt!

Till toppenKontaktDela på facebook

Weekend i köket

Höstens första fredagsmys hade jag med kollegor som blivit fina vänner! Det är fredagsmys / kick off som blivit tradition! Så glad att just dessa tjejer korsat min väg och att få dela både vardag och fest med dem!
På lördagen åt jag långfrukost med övernattande vän, och hann avhandla både sommarstugor, loppisar, barn och träning över frukostbordet. Bra inledning på en rätt så slitig lördag!

Medan killarna spelade fotbollscup tog vi tjejer itu med väsentligheter som Operation Organisera Klädkammare ÖV. Varför??? Som att jag trodde att jag hade semester igen och faktiskt ville lägga fem timmar på att rensa bland ungarnas för små kläder? Sååå tråkigt, sååå mycket skit men ack, så bra det blev! Man kan se GOLVET nu!!!

När killarna kom hem åt vi rester från tjejmiddagen, tände ljus och sa att ”nu är det faktiskt höst!”. Men det ryktas att värmen är på väg tillbaka?
Söndagsfrukost med Tweenie. Hon lyssnar på något helt annat än mig. Lite senare på dagen tvingade jag med mig henne till återvinningen där hon slängde sopor med en hand och telefonsurfade med den andra. Dagens ungdom har skills!

Men återvinningscentralen var först efter att jag ägnat timmar åt att göra rent poolen. På grund av höstvindar och nedskräpande björk var poolen full av frön. Just den rengöringsbiten är inte kul, någon gång. Först dammsuga. Sedan håva. Sedan dammsuga igen. Sedan håva igen. Och sedan täcka poolen fort som fan!

Och det var just det där, fort som fan, det var då jag halkade och lyckades ramla baklänges nerför pooltrappan (utsidan), ramla på rygg, landa på min vänsterhand och slå bakhuvudet i altanen. Jo, jag grinade högt på riktigt, Make och Tonåring kom och lyfte upp mig, snöt mig och torkade tårarna. Jag bölade ändå lite till innan jag skärpte till mig. Nu är handen blå och jag över försiktigt på armhävningar, på grund av bokat träning imorgon bitti, och hur ska nu det gå? Lär bli att göra armhävningar på knäna, tror jag.

Nu är söndagen snart slut och jag har hämtat hem Lillasyster från stan, Maken har snickrat klart i vårt arbetsrum och jag har äntligen fått möblera. Nu blir det snart deckare i soffan och valet står mellan ett glas rött eller en kopp te till det?

Aja, har ju faktiskt redan hällt upp vinet, så…

Till toppenKontaktDela på facebook

Med lätta steg

Aldrig har jag väl gått med så lätta steg in i augusti, som denna sensommar.  Med en fantastisk sommar i ryggen och en höst som känns ljus och färgsprakande, så suckar jag inte ens när jag tänker på novembermörkret. Eller kanske bara lite…

Men att landa i vardagen igen och se så många bitar falla på plats, att kunna gå till jobbet med lätta steg, eller faktiskt rulla dit på en ny cykel, det känns så himla skönt! Som en stor fluffig, lättnad att få känna så!

På torsdagen har jag arbetat två dagar och Tonåringen tycker att jag ser sliten ut när jag kommer hem. Jaha… så mycket för min fluffiga lättnad! Han tycker jag ska lägga mig på soffan medan han tar hand om köket!!! Jodå, det sker tydligen mirakel här i augusti månad! Självfallet lade jag mig på soffan en stund och googlade recept på kycklingklubbor medan jag lyssnade på tonårsstök i köket, försökte lokalisera min tweenie som var ute på byn och väntade hem Maken som hämtade hem Lillasyster från morfar.

Sen åkte jag iväg och körde veckans tredje träningspass, och efter det kändes ingenting särskilt fluffigt längre. Men ändå alldeles underbart! 

Hem ljuva hem - Det där låter fantastiskt önskar jag kände likadant. Det var längesedan jag hade sådan här ångest inför höstterminen. Antar att det bara är att bita i det sura äpplet, ta tag i livets utmaningar och framförallt jobba på med fysiken. Vet att psykiska saker känns lättare då. Härligt med förstående tonåringar. Kraaaam Pia

Till toppenKontaktDela på facebook

Augustivind och björkfrön

I trädgården blev det höst med augustivindar, och jag har två semesterdagar kvar. Vemod och nystart på samma gång. Sommaren har varit fin, vi har fyllt på med kärlek och energi och sensommaren ser lovande ut.

Idag målar jag gråa bänkar, först ute på altanen men vinden och björkfrön tvingar in mig. Lite för sent, det sitter frön överallt i den där färgen nu.

Medan färgen torkar, cyklar Lillasyster och jag och letar efter en nyponbuske. Istället hittar vi ett rönnbärsliknande träd och plockar med oss några sådana kvistar istället. Det är så smått dags att hösta hemmet.

Jag har älskat varje minut på den här semestern och njutit sommar varje dag. Men nu är jag redo för klar luft, gula löv, stickade tröjor och vardagsrutiner igen!

Bilder från en underbar liten trädgård ute i havsbandet på västkusten, juli-16.

Till toppenKontaktDela på facebook

Missmod

Jag tror inte att jag har varit på dåligt humör mer än någon enstaka gång denna semester, men nu börjar humöret slira. Att låta Tonåringen och Storasyster måla om sistnämndas rum, blev ett projekt så mycket större än det var tänkt. Att låta väggarna gå från turkost till vitt är 11- och 13-åringen övermäktigt. Det är näst intill 40-åringen övermäktigt. Fy fan så slitigt! Jag har så ont i kroppen så jag vill gråta.

Vi är inne på tredje strykningen nu. Jag anar ljuset i tunneln. Det är tio liter vit färg senare. Den som skulle räcka och bli över, kommer inte att bli över alls. Dessutom har ungen bestämt sig för att låta den inbyggda garderoben vara en öppen garderob, utan dörrar. Därför måste insidan på den också målas. Förstås.

Det kommer att bli fint. Imorgon ska vi åka till IKEA och köpa nya möbler åt ungen. ”Kan vi möblera imorgon?” En stillsam kalkyl i mitt huvud säger att ”väldigt mycket kanske, snarare på lördag”, även om jag drar över fjärde varvet ikväll och står med penseln till midnatt. Men vad gör man inte för sina avkommor?

PÅSK-WEBB_1857

Gammal bild från när dottern fortfarande älskade turkost.

signatur

Till toppenKontaktDela på facebook