Masthead header

Bara regn hos mig

Det ösregnar och blåser kuling och mitt yngsta barn är på en dagslång vandring borta runt sjön. Vad jag än skulle ha bett henne sätta på sig för kläder, så skulle inget ha stått emot det här vädret. Så hon valde själv och antagligen lider jag mer än vad hon gör. Jag hoppas innerligt det.

Mina två äldsta barn ska åka på efterlängtade skolresor imorgon, men ligger hemma och är jättesjuka idag. Vi har samma skit allihopa och det går inte åt rätt håll. Om jag så mycket som andas om att skolresorna är i fara så får jag ”vi-skiter-i-vad-du-säger”-blicken. Så jag har bara sagt det en gång och funderar i tysthet på vad en klok mamma gör? Dottern har varit med och samlat ihop nästan tiotusen kronor till den här resan, ska hon inte få åka då? Tonåringen har kanske mer förstånd själv ändå, sova i tält i regn kanske inte lockar om han inte piggar på sig?
Barnet som vandrar runt sjön i regn (hennes nya indiannamn), har dopdag idag. Jag ska åka och köpa en tårta och allt annat som jag glömde köpa igår. Jag ska bara samla kraft först. Det måste gå jävligt fort nu, om jag ska vara frisk till imorgon.
Vi äter i alla fall gott. Pappan kom hem med rostbiffsmackor och goda sallader igår och avocadoskålen är påfylld. Alltid något.

Till toppenKontaktDela på facebook

Dricker te och håller käft

Jag är hemma och dricker te med ingefära och äter glass med gräddkolasmak. Som balsam för en hals med taggtråd i. Fast det botar inte så mycket, men det lenar. Och så får jag vara tyst. Det är nästan så att det botar.
Min plan är att vara av med den här skiten i kroppen till på fredag. Jag jobbar hårt på det. Har bryggt en hel kanna te och ätit upp en halv glassförpackning och inte pratat med någon sedan klockan 09:00. När barnen kommer måste vi åka och handla men jag låter dom stå för snacket.
Det här träpusslet… jag suger på det! Lyckas aldrig få ihop det och får förnedrad lämna det så här tills barnen kommer hem. 

Till toppenKontaktDela på facebook

Bästa tiden

Äppelträdet är som allra, allra vackrast nu. Det får ju gärna bära frukt till vintern, men det är vackrast när det är översållat av rosa blommor.

Galna maj, så fin, så hektisk. Skönt att ha fått tanka energi under helgen och igår var jag iväg med en vän och lyssnade på Mia Törnblom. Inspirerande och tankeväckande med hög igenkänning.

Nu drar allt igång på allvar, nedräkningen mot sommarlovet, nya skolor, nya klasser. Det är klassfester, avskedsfester, vandringar, övernattningar hit och dit och mitt i alltihop en mamma som undrar vem det var som skulle ha matsäck idag? Och en pappa som är uppkopplad mot USA typ dygnet runt, just nu. Barnen är det ganska bra ordning på men för dom gäller sista minuten. ”Vaaa? Ha du inte köpt det? Jag ska ju ha det IMORGON BITTI???” (Och då är det ändå bra, det kan lika gärna vara ”måste ha det IDAG!”) ICA kl 07:00 på morgonen har i och för sig funkat för oss många gånger!
Min bästa tid är inte nu. På grund av: har drabbats av mansförkylningen knock-me-over. Behöver jag säga mer? Mår så jäkla dåligt! Kan man gå från att ligga i topp på må-bra-skalan till att över en natt dala ner till bottenskiktet? Jo, det kan man.

Lillasyster ska ta tempen på mig, sedan ska jag bädda ner mig med täcket i tv-soffan och hosta och snora och badda rinnande ögon. Fräscht var bara förnamnet…

2015-05-25 21.30.42

För ett år sedan. Så jäkla härligt vi hade det i New York! Repris, ja tack!

Till toppenKontaktDela på facebook

Down memory lane

I helgen nyttjade vi min 40-årspresent från mamma och pappa, och åkte på romantisk weekend till Krägga Herrgård. Denna vecka har vi firat 14 år som gifta, 23 år tillsammans (herreguuud) och 20 år sen vi förlovade oss. Om man ska vara väldigt exakt. Men vad passade väl bättre än att fira det på Krägga, där vi gifte oss pingsten 2002?

Vi åkte tidig fredagseftermiddag och bjöds på champagne när vi kom, vin och champagne på rummet och sedan champagne innan middagen. Länge sedan jag drack så mycket champagne innan klockan ens var sju…
En bild på Maken, en av de bättre eftersom han aldrig brukar kunna slappna av framför kameran. Det kanske var champagnen, som gjorde det ;-)
När vi gifte oss bodde vi i en svit uppe i herrgården. Den här gången bodde vi i Härbret, ett eget litet hus alldeles nere vid vattnet, med uteplats och allt. Jag tror jag gick ner i varv så fort jag klev innanför dörren.
Övervåningen var bara ett stort sovrum med sjöutsikt, sköna sängar och blommiga kuddar.
Vi badade spabad på bryggan nere vid lusthuset. Fullständig avkoppling med 38-gradigt vatten, regn i luften och inte minst den strålande sjöutsikten med svanar och andra sjöfåglar. Det skådespelet var halva nöjet

Sedan fick vi sällskap i bubblorna. Ett annat par som firade tioårig bröllopsdag dök ner i vattnet och det visade sig att vi hade hur mycket som helst gemensamt. Vi kom från samma ort, makarna hade gått i parallelklasser, möts i fotbollsmatcher och frun jobbade på samma företag som Maken med vår närmsta granne som chef. Jo, men det är en liten värld! Den nya bekantskapen var i alla fall så trevlig så vi tog både fördrinken innan maten och sedan hela fyrarättersmiddagen tillsammans.

Och den där middagen gick inte av för hackor. Skaldjursplatå med de godaste ostron och havskräftor jag någonsin ätit!

Någon halvtimme innan midnatt skildes vi åt och var och en gick till sitt. Sedan vaknade vi till det bästa av allt- hotellfrukost! Finns ingen bättre frukost!

Innan vi åkte hem strosade vi runt på ägorna och försökte komma ihåg vilket träd vi gifte oss under. Men minnet hade bleknat på 14 år, och vi kom inte riktigt ihåg. Mindes inte heller den här byggnaden nere vid vattnet, men för en som älskar tegel och spröjs så var den i alla fall väldigt fin.
I den här flygeln höll vi i alla fall bröllopsfest och dansade ”valsen” till Bruce Springsteen och åt tårtan med två grisar på. Det mindes vi!
Och i den här flygeln bodde några av våra bröllopsgäster. Och det kan vara på denna gavel mina föräldrar övernattade då? I sviten med staty i badrummet.
Den vedeldade bastun var ny. Vi gillar inte att basta så den skippade vi. Istället dök vi ju ner i spabadet precis framför lusthuset, till höger om uteduschen. För fjorton år sedan drack vi brudskålen på bryggan framför lusthuset. Då var det spröjs på fönstren och inget spa.
På baksidan tog vår bröllopsfotograf några bilder och från den låga stentrappan kastade jag iväg brudbuketten, kom Maken ihåg.
Vill minnas att vi tog några bilder på trappan till framsidan, också.
Det var en efterlängtad weekend som gjorde gott, både för hjärta och själ. Vi tänker oss att vi kanske ska ta en sån där weekend igen, för avkoppling, mat och gamla minnens skull. Då ska vi inte vänta fjorton år.

Till toppenKontaktDela på facebook

På dagen

I morse vaknade den här damen med ännu mera halsont och röda ögon. Väldigt sent bestämde jag mig för vab… Kan inte skicka en så hängig unge till skolan. Ett annat barn hävdade också halsont för några veckor sedan, men fick inte stanna hemma då. Det här betyder att jag älskar Lillasyster mer. Älskar att hamna i sådana diskussioner på morgonen. NOT.

Hemma tittade i alla fall jag och barnet på två Maria Lange-deckare, åt toast och drack te. Jag vet att det anses som en nitlott att vara hemma med mig när man är sjuk, pappan bjuder alltid på pizza och glass. Men så roligt tycker inte jag att man måste ha när man är sjuk! Man tycker olika.

Vi gick ut och städade hos kaninen för att få lite luft och trädgårdsliv, också. Sedan messade pappan och frågade om han skulle köpa med sig något gott hem eftersom vi firar 14-årig bröllopsdag idag? Svar ja, messade jag tillbaka där jag stod i mjukisbyxor och stövlar. Något gott till oss vuxna, i alla fall. Ett barn är på disco och övriga saknar aptit, så desto mera till oss, då!

Dagen tar sig.

Hem ljuva hem - Märkligt det där att bli jämförd som förälder. ja du så härligt ändå att kunna ha den förmånen att vaba med ett sjukt barn. Härligt att ha en make som minns ens bröllopsdag också. Suck! jag önskar att min kommer ihåg det på söndag. Smaklig spis då.. hoppas det blev skaldjur eller något annat afroditiskt .. Hjärta. / Kraaam Pia

Till toppenKontaktDela på facebook

Ett år tillbaka

Imorse var jag och tog blodtrycket. Det var bra, men när jag satt där fick jag en liten flashback till för knappt ett år sedan. Då var jag också och tog blodtrycket, och den gången var det inte bra. Jag hade nyss börjat komma tillbaka efter min sjukskrivning och fick rådet av läkare, sjuksköterska och psykolog att fortsätta sjukskrivningen, att det var för tidigt att gå tillbaka. Jag valde ändå att börja jobba men gick ner i arbetstid, och har fortsatt så.

Ett år sen, som känns som en annan vår, en annan tid.

Tack och lov.

Till toppenKontaktDela på facebook

Morgonen

Nya handdukar.
Favvosmycken i favvoskål.
Hudvård med silkeskänsla.
På bilderna må hända att det ser ut som om det var en lugn måndag morgon. Men icke… Tre ungar for runt som yra höns och letade efter de numera bortstädade klädhögarna på golvet. Tydligen hade de innehållit alla plagg som barnen kunde tänkas sätta på sig idag. ”Hur kan man UTGÅ från att det är smutstvätt bara för att det ligger på golvet??? VAAA???”

När Lillasysters jympapåse inte heller ligger kvar på golvet, vrålar hon det alla det tänker: ”Jag HATAR när ni har städat! Man hittar INGENTING!!!”

Näää, fridfullt var det inte… Innan klockan var 07:30 am hade jag tröstätit minst en chokladboll, i smyg.

Till toppenKontaktDela på facebook

För kort. För fort.

Om helgen tänker vi: Var för kort. Gick för fort.

Vädret var tråkigt, så vi tänkte: låt oss göra det ännu tråkigare och äntligen städa detta stökiga hus. Det tog två dagar, men vi pausade på lördagskvällen och åt pizza och kladdkaka och tittade på Eurovision. Trots ganska lågt engagemang i familjen, höll vi ut till kl 00:30.

Jag hade tagit in kvistar från trädgården men två familjemedlemmar fick astmaanfall. Kvistarna bars ut igen. På kvällen tände jag ett nytt doftljus. Samma två familjemedlemmar fick astmaanfall. Släckte ljuset och fick sitta med öppen balkongdörr, trots närapå minusgrader. Det är samma visa varje år. Inga vackra kvistar från trädgården hos Glosemeyers, inte. Köpeblommor måste det vara! Tydligen doftlösa ljus, också…

arbetsrum webb
För att göra städningen lite roligare, passade jag på att möblera om i arbetsrummet. Det blev väldigt bra, trots att möbleringen strider mot allt vad jag lärt mig under mina inredningsstudier. Fuck that.
arbetsrum2 webb
På lördagen hoppade jag över träningen, men idag släppte jag av Lillasyster på hennes gruppträning och gick in på gymmet. Fullständigt opepp. Tyckte inte att det tog någonting. Så här några timmar senare, kan jag konstatera att det tog rätt så bra. Överkroppen gråter. Så, nöjd med att jag gymmade lite trots motivationsbrist.
morgon webb
Den här damen, hon bakar och bakar. Tänker tigga till mig några av hennes chokladbollar ikväll, när jag ska krypa upp i soffan och ÄNTLIGEN se sista avsnittet av Springfloden. Det finns en anledning till att jag brukar vänta in alla avsnitt och köra seriemaraton. Tio avsnitt på lika många veckor, det är ju näst intill avtändande, eller hur? Tur att den är bra!

Till toppenKontaktDela på facebook

Fredagskampen

Det är fredag och jag bloggar för att hålla mig vaken. Tre timmars sömn inatt, på grund av festande-make-ramlade-in-klockan-halv-tre  och kunde inte somna innan dess (oklart varför…), det är alldeles för lite sömn för denna 40-åring, om än i sina bästa år. Trött. Som. Ett. As.

För det är inte alla som kan festa *skippa sömnen* på torsdagsnatten och sedan ”jobba hemifrån” på fredagen. Nää du. Känner mig för gammalt för sånt här.

Allt denna dag har handlat om att inte somna. På jobbet drack jag vatten och satt på kontoret med dörren öppen så jag fick syre och kunde höra sorlet från barnen. Hemma har jag tryckt i mig smågodis och chokladkakor. Tyvärr hjälper inte ens en sockerchock, då är det illa.
Det blir inte en droppe vin här ikväll, i alla fall, så mycket kan jag säga. Det känns inte ens lockande. Tänker mig att jag kastar in handduken vid klockan åtta ungefär. Då borde jag ha varit social tillräckligt.

Till toppenKontaktDela på facebook